Det känns skönt att göra det rätta, det bara känns så... bra. Men varför måste man ändå lida av det man inte behöll. Det finns så mycket vi ångrar i livet, jag har lärt mig mycket. Jag tror på att allting som händer, är menat att hända. Om kompisar försvinner, pojkvänner, man inte slipper in till en skola eller får ett arbete. Jag tror att om det inte är en mening i ditt liv så nekas det. Det känns som att mitt liv redan är skrivet. Så om mitt förhållande skulle ta slut så är det menat att vara så, då finns det någon annan i världen som jag är menad för. 

 

Det känns ändå så konstigt att tänka såhär, men människan behöver något att tro på. Men det är så mycket mer än religion som man kan tro på. Kom ihåg att alla är OLIKA, du behöver inte tro på samma sak som dina vänner gör, för vi är olika. Tro på det du tror på. Vad är annars meningen med livet?

 

Jag har alltid haft svårt att se det positiva i saker, om något dåligt händer så vill jag bara gråta och gräva ner mig. Jag vill bara bort istället för att ta itu med problemet och börja se det positiva. Men nu så känns det som man har växt upp och mognat. Jag har blivit en starkare person. ( jag förstod mig aldrig på "what doesn't kill you makes you stronger", förrän nu.) Nu vet jag vad ni menar. Jag har lärt mig att göra det rätta, ibland lyckas jag och ibland lyckas jag inte. Jag har lärt mig att tänka mera på andra, och deras lycka. Även om jag måste offra något jag älskar, så gör jag det. Det betyder mer för någon annan. 

 

Alla dessa känslor, det är så svårt och jobbigt, vill inte ha dom längre.