Jag tycker såna här saker är så kul! Att göra egna ansiktsmasker av naturliga matvaror och sen se att det faktiskt fungerar. Så nu tänkte jag dela med mig av de naturliga ansiktsmasker som jag har prövat. Jag har prövat många olika sorters ansiktsmasker men dessa tre är de enklaste och jag såg mest resultat av dessa.

 

 Mosa en halv avokado

en tsk honung

 

2 msk honung

1 tsk kanel

 

Mosa 2 mogna jordgubbar

1 tesked honung

 

 

 

 

 

 

 

Jag får rysningar så bra låten är! Jag läste på nätet att Ariana bara är 155cm lång och ändå är hon så jäkla snygg! Jag har alltid hatat att vara kort, tror jag är ca 160cm nu, har inte vågat mäta min längd på jätte länge när jag vet hur deppad jag blir av att se att jag inte växer mera. Jag har alltid haft långa bästisar så det har gjort att jag sett så liten ut. Men anledningen till att jag har mått så dåligt över min längd så är nog p.g.a. alla negativa kommentarer som jag har fått. "Fan vad du är kort", "Du ser ut som en 12-åring", "Herregud vad du är liten" osv. Jag fattar inte vad folk tänker med när de måste kommentera någons längd? Det är EN sak att säga "Oh vad du är kort, det är så sött" eller "Oj vad kort du är, men det är ju bra för pojkar gillar korta flickor", men jag har ALLTID fått höra ett svärord i början av den jävla kommentaren så nej, det har alltid kommit ut som något negativt. 

 

Jag skulle kunna skriva upp alla som har kommenterat min längd, för jag minns varenda en, ni fastnar i mitt minne. Ge mig en slant för varje gång jag har blivit kallad "kort" eller "liten" så skulle jag vara upp i MINST 100€. Min längd har blivit ett komplex. När man blir kallad liten i hela sitt liv så börjar man känna sig underlägsen, som att man är sämre än andra för att de är större. Jag ska inte behöva lyda de som är längre än mig. Om det är någon nu som sitter och småler och tycker jag är löjlig som kan må dåligt över något sånt här så låt mig vända på steken åt dig. 

 

Det var en gång en flicka som alltid har varit rundare än de andra flickorna i klassen. Hon har fått höra kommentarer som "Fan vad du är fet", "Du ser ut som en kossa", "Herregud vad du är stor" i hela sitt liv, allra värst var det i högstadiet. Hennes kompisar var smalare än henne så det var bara hon som fick kommentarerna. Vem av er tror att denhär flickan INTE skulle ha börjat må dålig över sin kropp? Jag tror att 99% av alla som skulle ha varit i denhär flickans position skulle ha utveckat ett kroppskomplex och börjat må dåligt.

 

Kanske någon av er tänker "Det är värre att bli kallad fet än kort", men säg mig, varför? Om man är överviktig kan man gå ner i vikt genom motion, rätt kost eller bantningsmetoder men vad kan man göra om man är kort? Jag har spenderat oändligt många kvällar till att googla sönder på olika sätt att bli längre. Jag har hittat benutdragningstrick som gör att man blir sängliggandes ett år efter, droger, benproteser, tillväxthormoner osv. Det finns inget naturligt sätt, det blir dyrt. Dock hittade jag en sak som jag bestämde mig för att testa i deperatens minut och det var stretchningar. Jag prövade att hänga i en stång i flera minuter, hade min kompis att dra i mina ben medan jag höll fast mig, jag sparkade runt i luften, höjde cykelsitsen så högt att det gjorde ont att räckas till pedalerna, jag drog och slet isär min kropp. Det hela slutade med att jag inte kunde gå mera, jag fick halta för det började kännas som att mina ben inte satt fast i min kropp längre, som att jag hade "sparkat loss min ben". Övningarna hade jag tagit från en onlinesida på nätet men tillslut klarade jag inte av att gå mera så jag åkte på fysioterapi. Fysioterapeuten sa att det kan vara en sorts sträckning i ljumskarna, det behövdes rehabiliterande övningar. Jag slarvade en del med övningarna och det har gjort att jag har bestående skador för livet. Om jag byter skor eller svänger mig på ett konstigt sätt så skär det till i ljumskarna och det är en sån hemsk smärta så man vill bara falla ihop. Efter ett tag blev onlinesidan borttagen(?) och ni kanske undrar om stretchningarna hjälpte? De hjälpte faktiskt mig att växa 1-2 cm. Sen så vill jag inte gå runt i klackskor i hela mitt liv, men det är det ända jag har känt mig trygg och säker i.

 

Jag vet att de som har kallat mig kort och liten inte vet hur mycket det har sårat mig, ni är alla förlåtna, no worries. Men det känns som att ingen förstår att man kan ha komplex över att vara kort, bara ni som själva är korta kan förstå. Kan inte alla bara SLUTA kommentera andra utseende!? Kort, lång, smal, tjock, ful, svart, vit det spelar ingen roll hur du ser ut! 

 

Högstadiet var min värsta tid, säkert som många andras också men efter det när jag skulle börja i ny skola så fick jag höra negativa kommentarer om min längd varje dag den första veckan. Jag minns så bra att det var v.a.r.j.e  d.a.g. När jag lämnade högstadiet hade jag blivit så stark så att jag inte tog åt mig om någon kallade mig liten, men när man får höra det varje dag så föll mitt självförteoende till bottnen. Jag funderade varje kväll på vad jag skulle svara tillbaka när jag får en sån kommentar, men vad ska man svara egentligen? "Tacktack", "jagvet"? Jag förberedde mig alltid för att svara "Ja jag ser dina snorkråkor härifrån" eller "det är roligt att vara liten" för det är det, det är roligt att vara liten. Men när man väl fick höra kommetaren så kände man sig så underlägsen så man tvingade fram ett leende och hoppades på att ingen skulle göra någon diskussion av det. Jag hoppas att ni nu förstår att jag har mått så dåligt över detta FÖR ATT jag har fått höra det hela tiden som något negativt, då börjar man tvivla på sig själv. Min pojkvän är ca 187 cm lång, ca 20 cm längre än mig och ja, jag har mått jävligt dåligt över längd skillnaden. Jag har varit glad över att kunna bli runtkastad och buren men tror ni inte man vill gräva ner sig när man får höra saker som "Är han inte för lång för dig?" 

 

1. Jag vill vara lång p.g.a. att folk har fått mig att känna mig oduglig, barnslig, osnygg, underlägsen osv. 

1. Jag vill vara kort för jag trivs i att kunna ta mig igenom trånga utrymmen, bli buren av min pojkvän, böja mig ner utan att det knakar i knäna (skämt åsido) men ni fattar. 

 

Jag har nu lärt mig att man inte behöver vara "lång och snygg", det är minst lika bra att vara "liten och söt". I all min googling så har jag också märkt att t.ex. en del pojkar gillar korta flickor och en del gillar långa flickor. Men nej, allt handlar inte om att se perfekt ut för det motsatta könet. Man ska känna sig trygg och vacker i sig själv, då har man som högst självförtroende. I dagensläge så har jag mina två vänner Emma och Jenna att tacka, de har fått mig att inse att jag ska vara nöjd med min längd. Jag bryr mig inte längre om någon kallar mig för kort eller liten men det fanns en tid då jag försökte hålla mig bort från långa människor och betalade dyrt för bekväma vardagsklackskor. Usch.

 

Tack för att jag fick skriva av mig och jag hoppas ni är öppensinnade för att man kan ha komplex för i princip vad som helst. Ni som tycker jag är överkänslig har antingen råkat ut för något mycket värre eller aldrig varit med om något sånthär. Jag förstår er, men kom ihåg att mobbning betyder kränkningar som upprepas, vad betyder detta då, som också upprepas?