Vila i frid Anders♥

2015



(1999- 2015)
Igår kväll gick min vän bort i en traktorolycka, Anders var hans namn. Sista stunden jag fick med dig var för några dagar sedan i Oravais, som nästan varje fredag så satt vi vid ABC och körde runt med traktorerna. Du var en glad prick med hjärtat på rätt ställe och duktig på det du gillade. Att du har stigit upp bland änglarna har ingen riktigt förstått ännu. Magkänslan säger att du har åkt på en resa och kommer tillbaka om en vecka, men sanningen tränger sönder våra hjärtan och huvudet vill att man ska bearbeta sorgen. Det finns inte ord för hur orättvist livet kan vara, hur kan världen ta ifrån oss vår 15-åriga vän som bara var några dagar ifrån att gå ut grundskolan.
 
Anders Fridlund, du har friden i namnet och vi önskar dig inget mindre. Jag vill säga till alla som stod Anders som närmast och som sörjer för hans bortgång, att ni är inte ensamma. Det är otroligt med människor som sörjer och kände Anders, han var så omtyckt. Inget är sig likt utan dig, dagarna är gråa och dystra. Vi måste finnas här för varandra, det är viktigt att få prata om dethär med någon du litar på för att få lätta på hjärtat. Det här är ofattbart, först 19-åriga Daniel och nu du, hur kan två människor som man känner gå bort på samma vecka. 
 
Det känns fortfarande som att du finns här med oss, jag begriper inte att det jag skriver är sanningen, jag vill så gärna att du ska komma tillbaka till oss. Vi älskar dig Anders, du visste saker om mig som få visste och jag vill så gärna vakna upp ur denna mardröm och krama om dig! Vila i frid, för det är du allt värd underbara människa ♥
 
Känslan när jag får ett samtal om att Anders har blivit en ängel var obegripligt och tårarna forsade fortare än någonsin. Jag sprang ner för internatstrapporna och in till Emelie, det tog inte länge förrän vi tagit oss till Elin och fått en chaufför som körde oss till lycksplatsen 45 km bort. Med varsitt köpt ljus så lade vi det bland alla andra ljusen för Anders, sedan kramade man om kompisarna som var där. Allt var stilla, inte ett litet ljud hördes heller, allting var tyst och ledsamt. Idag så har vi haft krismöte med våra vänner vid Amigo i Oravais och Siben hade gjort en video till minne av Anders. Vi såg videon om och om igen och gråten blev bara värre men vi hade varandra att trösta. Det här är förfärligt, jag önskar att du skulle se hur förkrossade alla är Anders, kom tillbaka! :'( ♥
 
 Sibens video:
                     
 
 
 
 
 



Jag har bara hört lite om olyckan, men inte haft nån aning om vem det var, ålder etc. Nu när jag har namn, ålder och ansikte känns det sorgligt på en helt annan nivå, trots att jag fortfarandet inte vet vem personen är, svårt att hålla tårarna tillbaka när jag läser det här... :( Alltså 15 år, sånt här får ju bara inte hända..!! :'(

Jag beklagar verkligen åt alla anhöriga, varför nu det skulle vara en tröst egentligen.. Och kan bara hoppas att ungdomarna i Vörå-trakten blir försiktigare med fordon i forsättningen så det inte blir flera tragedier i den här stilen..

Svar: Ja allting är så ofattbart. Tack så mycket för din kommentar och ja, jag hoppas det sker någonslags förändring med tanke på vad som har hänt :(
Natalie Sundsten


Carita Liljendahl

http://debutsky.wordpress.com

Så ofattbart - jag kände inte Anders, jag känner inte er, men jag blir sorgsen inombords när jag läser vad som hänt.
Fint skrivet av dig om din vän och nu önskar jag er alla mycket styrka. Tala med varandra, krama varandra, kom ihåg Anders sådan som han var.
Vi blir då och då påminda om att livet är skört, att varje dag kan vara vår sista, att vi ska vara snälla mot varandra.
Kram!

Svar: Tack så mycket! Du har rätt i det du säger! Kram!
Natalie Sundsten







 DITT NAMN


 DIN MAIL


 DIN BLOGG




SPARA?